legenda e nderuar,
tė falėnderoj qė gjen kohėn e mė lexon. Me respekt
VETVENDOSJE
I pėrkdhelėm idealet
Ende si realizuam
Ata na i thyen fjalėt
Na pėshtyen e na denuan.
I mbijetuam besimet
Pa besuar taman kurrė
Ata qė na i thyen premtimet
Ne bėnė para kohe burrė.
Por mos tharrojmė tė duhemi
Tė falim njė pjesė intime
Njė dashuri ku sputhemi
Veē pak pėrjetime dhe gėzime.
Ti mbijetojmė dhimbjet
Qė aq shpesh na sollėn lot
Kurrė s'na i lėkunden bindjet
U mėsaum me plumba e barot.
__________________
Nė mi pėlqefte Bota kėto poezi, Unė kam veē mundimin lavdinė ti Shakespeare.
|