Titulli: Tregime
Kam shkruar pėr vdekjen por vetė isha i gjallė, gėnjeva.
Shkruajta pėr beteja tė pėrgjakshme por vetė s’luftova kurrė.
Pėr ata qė vuajnė pėr bukėn e gojės vetė kam qenė i ngopur.
M’kanė mėsuar si tė dezertoj dhe t’jem luftėnxitės, ka qenė rrenė.
Kur i kam shkruar kėto mendoj se nuk jam shtirur dhe ndoshta s’kam mundur t’ju tregoj asgjė. Disa mė thonė mė mirė tė kisha heshtur dhe tė kisha vdekur pa bėrė zė.
Dhe nėse kam gėnjyer m’jan’ dukur tė vėrteta. Duke i pėrmbytur vargjet me ujė t’kulluar burimesh jam dehur nga meloditė e magjishme t’fyellit, pastaj si fėmijė jam shkrehur nė vaj duke pritur dhurata dhe fjalė urimesh.
Kam gėnjyer nėse kam dashur t’ndriēoj errėsirėn dhe dielli i zjarrtė kurrė t’mos perėndohej.
Gėnjeshtra, hipokrizi, i shprehja t’zbukuruar mirė dhe shpirti mė rėnkonte e zemra m’coptohej.
E pra t’gjitha sa thashė janė tė kota ku ēdo gjė mė vė nė mendime. Nga hijet vetėm pak zbehet drita, por ashtu si dija thashė kėngėn time.
Si qelq i thyer dhe krah t’lidhura me zinxhirė jam munduar fjalėt t’i rėndis nė varg. Brenda meje shpirti k’shtu mė nxiste.
Si hipokrit ju gėnjeva por t’vėrtetėn sinqerisht e thashė.
__________________
Asgjė nuk ėshtė e pamundur. Pamundėsinė apsolute e shkakton mosdija jonė reale.
Herėn e fundit ėshtė Redaktuar nga Zero Cool : 07-03-12 nė 15:25
|